Maten gick ner idag UTAN ångest! Sån underbar känsla ska ni veta, underrrrbar!

Nu ska jag bege mig mot en fin vän och kolla på film! :)

Googlade runt lite och hamnade på en ren slump på denna bloggen, vilken jag vill passa på att rekommendera i fall man kanske har några frågor angående anorexi och bulimi, om man bara är nyfiken eller vill ha mer information om de båda sjukdomarna.

Mår så jävla dåligt nu, jag bara gråter gråter och gråter. Mina föräldrar kommer tvinga mig att gå upp tio kilo till. Till mer än vad jag vägde förrut. Jag vill inte mer nu, jag vill inte, jag är så jävla nere på botten som man kan vara. Noll självkänsla och noll självförtroende. Jag gråter till och med när jag skriver detta inlägget, så patetisk är jag. Jag har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som jag gör just nu. Det bästa vore att bara komma bort härifrån, att försvinna och slippa mitt liv, men jag är ironiskt nog för rädd för att dö och för feg att ta självmord. Men det vore så jävla skönt. Att bara få försvinna. Vad är det för fel på mig? Varför duger aldrig någonting som jag gör? Vad var det för mening med att jag skulle födas om det endån blev så här? Jag orkar inte mer.

jag fattar inte varför fan ni älskar inte mig

Ni beter er som en låga som har brunnit utan eld

Det känns som allt är slut nu för jag orkar inte mer

gud lyssnar inte på mig hur mycket jag än ber

mina tårar är för många har förvandlats till blod

kanske vore det bäst om bara lilla fia dog

jag står på min bro och tittar ner emot rälsen

jag tänker ska jag hoppa och jag får en klump i halsen

jag är hatad av så många men älskad av få

Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag vill dö.

Beger mig iväg mot simhallen med la familia. Vi hörs när jag är hemma igen!

Var egentligen tänkt att familjen skulle åka iväg till en stor simhall några mil härifrån idag, så jag hade inte räknat med att jag skulle vägas idag, men så fick lillebror ont i halsen och så sket det sig. Var tvungen att springa in på rummet och klunka en liter vatten från en flaska jag har här inne snabbt som fan så mår jätte illa nu. Låg kvar på samma vikt som innan och det kan jag tacka gudarna för. Fick sån jävla panik att jag bara skakade innan, händer huvud, ja hela kroppen. Tur att det inte syntes i alla fall. Vattnet tog ju som sagt slut så jag gick ut i köket för att dricka ett stort glas innan och det märkte ju mamma. Hon sa att det var ju inte bra om jag skulle dricka innan osv osv. Efter sa hon att om jag hade problem och inte klarade det på egen hand så måste jag lova att säga till och så frågade hon om det fortfarande var någon matträtt som jag fick ångest av att äta. Som vanligt ljög jag och sa att allt var okej och sa att jag fortfarande inte var speciellt förtjust i pasta. Dock hatar jag att behöva tvingas äta saker som innehåller mycket kolhydrater, tillexempel pasta, potatis, bröd, ris mm. Allt annat är okej. Hon frågade även om jag fått tillbaka min mens än, vilket jag inte har. Jag menar hallå, det tar ju ett tag innan den kommer tillbaka i och med det att jag håller på att "friskna till" från min ätstörning.

Jag hatar mig själv för att jag låter ätstörningen styra mitt liv. Den finns i precis allt jag gör, i varje steg och bakom varenda leende jag tvingats fejka.

Jag behöver hjälp men jag vill inte ha den. Det är det minsta jag vill över allt annat. Då kommer jag behöva tvingas prata med en psykolog (vilket kanske inte är en sån dum idé) men det är i fall jag även tvingas läggas in på sjukhus som är min största rädsla. Och lära mig äta. Och gå upp i vikt. Massor. Jag är en väldigt lång tjej och om jag då tvingas gå upp till "normalvikt" kommer jag att vara stor, klumpig och tjock. Ingen kille kommer att vilja ha mig, folk kommer att peka på mig så fort jag vänder ryggen till och viska "är det verkligen hon? Hon brukade ju vara så smal innan".

Jag vet ju om att jag är sjuk, det är ta mig fan inget normalt beteende jag har med maten och allt. Men innan mina föräldrar fick reda på vad jag egentligen höll på med var jag som lyckligast. Ni tror säkert att jag ljuger nu, men det gör jag verkligen inte. Hade sån jävla energi så det är inte klokt och alltid glad. Känslan av att veta att man är smal gav (och ger) mig en sån enorm kick. Att själv märka av förändringen. Att se revbenen, höftben och nyckelben sticka ut, känna magen, kunna greppa runt armen (kan bara på den vänstra, haha). Ja ni hör ju själva hur det låter, det är inte normalt, men det är precis så jag upplever det.

Jag är så trött på staden jag bor i, men även på skolan jag går på. Åtminstone på de statusberoende människorna där i alla fall. För dem handlar allt endast om hur mycket pengar du har, antalet vänner på din facebook, hur många du har strulat med (speciellt om du har strulat med andra "coola kidz") och hur många du har legat med.

Jag fattar inte hur de orkar, men man märker ju hur viktigt det är för vissa. Speciellt gäller det killarna, har själv råkat ut för den typen allt för många gånger men aldrig fallit dit som tur är. För det är någonting i mitt huvud som känner av såntdär, någonting i min hjärna som säger "du har stött på den här sorten förrut, passa dig". Så jag låter det inte bli mer än en flört och i slutändan så är det endån rösten i huvudet som har rätt. Jag blir äcklad av dessa killar, de blir ordentligt oattraktiva i mina ögon. De är så osäkra på sig själva, ständigt uppmärksamhetssökande och verkar dessutom ha ett sånt galet stort beroende av att få bli bekräftade. Tråkigt, men så är det.

Blir just nu attackerad av en armé bestående av flygmyror, hjälp?!

Godmorgon finaste läsare!

Nu har jag precis varit uppe och ätit frukost så nu blir det att ta i med hårdhandskarna och städa rummet (ser ut som om en atombomb slagit ner här, haha) eftersom att vi ska ha gäster här ikväll!

Vad ska ni hitta på idag?

Mår lite bättre nu så tänkte ge er en snabb uppdatering. Till min förvåning när jag nyss kollade statistiken så såg jag att det var en hel del som redan varit inne och hälsat på. Riktigt kul är det, men samtidig får det mig att undra… Vad fasen har ni människor för er om kvällarna egentligen, speciellt vid den här tiden? Själv är jag helt slut, skulle kunna somna precis när som helst så tror att jag ska gå och lägga mig nu. Bamsekram till er, sov så gott så hörs vi snart!

Jahapp, då var det dags igen. Åt för mycket flingor och mår illa. Fanfanfan.

Nyss hemkommen efter att ha varit ute och gått med en fin vän så ska ta och lägga mig och slappa lite i sängen nu och titta på film. Vilken det blir är dock frågan, hehe.

Nyss varit och sett denna filmen på bio med mamma, pappa och bror. Så grymt bra var den! Tror till och med det var den bästa av Harry Potter filmerna. Har ni inte sett den så iväg med er och och se den NU! Haha ;)

Håller på att fixa lite med designen som ni kanske ser. Är långt i från klar, men hittills ser den väl endån helt okej ut, eller vad tycker ni? :)

Ett kilo. Ett äckligt jävla kilo sedan sist. Jag hoppas verkligen att två liter motsvarar två kilo på vågen för det är vad jag har druckit innan jag ställde mig på den där jävla pissvågen. Fyfan.

OMG gick in på statistiken för ett tag sedan och så kollade jag den nyss igen och herregud säger jag bara, den stiger ju snabbt som fasen! Gud vad glad jag blev nu, wohooo! Puss på er världens bästa läsare!

Godmorgon på er mina fina läsare!

Hur är det med er en dag som denna? Med mig är det helt okej. Åt nyss ätit frukost som jag inte klarade av att behålla så känner mig sådär. Har druckit lite mer än en liter vatten nu och när mamma kommer tillbaka från sin lilla runda så blir det vägning igen. Känns som om vågen kommer att visa samma som förra gången. Hoppas verkligen det. Jag hatar verkligen att gå och väga mig, det är så förnedrande att ställa sig på den där förbannade vågen så jag vet inte vad. När jag flyttar hemifrån ska jag helt klart inte ha en våg i min nya lägenhet, den saken är klar.

Kan även passa på att nämna att ikväll går alla mina tankar till de offer som dog under de två terrorattackerna som varit i Norge, samt deras anhöriga. Eller ja, hela Norges befolkning överhuvudtaget. Så fruktansvärt.

HAHAHAHA AH JAG DÖR! Jag måste vara den pinsammaste människan som någonsin vandrat på denna jord!

Aja, nu lär man ju i alla fall få reda på ett och annat i alla fall...

Idag efter frukosten när mamma skulle väga mig visste jag att jag hade gått ner i vikt. Så jag drack lite mer än en liter vatten. Vågen visade då på plus 0,5 kg och mamma blev så glad och stolt över mig och mitt lilla "framsteg". Hon frågade om det inte kändes bra och jag sa att jovisst, det gjorde det väl. Lögn.

Jag vet att jag måste gå upp i vikt för mitt eget bästa, för att min kropp ska fungera som den ska. Det är därför jag själv "försöker". Men även om jag går upp till vikten jag hade innan så kommer jag fortfarande vara lika olycklig som jag är nu.

När jag vägde mig (ett toalettbesök senare) visade vågen på -1 kg.

Sprickor i mungiporna, svidande tunga, jag fryser väldigt ofta och är kall, ska jag utföra någon fysisk aktivitet blir jag ofta mycket andfådd även fast det kanske inte är så jobbigt. Jag tappar hår och mina naglar är sköra, fightas med depression, myrkrypningar, trötthet och minskad vitalitet. Dessa saker är symtom på anemi och jag har upplevt allt detta… :(

-Intravenösa preparat (järnet går direkt ut i blodet. Tas via spruta och är det effektivaste och snabbaste sättet att återställa järnbalansen på).

-Järntillskott och järntabletter. En vanlig rekommendation kan vara att man tar ca 1-3 tabletter per dag. Nackdelen med järn i tablettform är att endast en liten del av järnet tas upp av kroppen. Upptaget från tarmen beräknas till 1-10% per järntablett. Omkring 95% av järnet passerar genom tarmarna utan att göra någon nytta, vilket leder till biverkningar som illamående, förstoppning eller diarré. Det tar dessutom väldigt lång tid att bygga upp sina järnförråd med tabletter, omkring 6 månader.

-Kost. 15 mg järn för kvinnor och 9 mg för män per dag är vad som rekommenderas av Livsmedelsverket.

Typen av järn spelar även roll för upptaget. Det finns två typer av järn, hem-järn och icke hem-järn. Man räknar med att kroppen tar upp 25% av mängden hem-järn men endast 5-10% av icke hem-järn.

Hem-järn finns i rött kött, inälvsmat, kyckling, kalkon, fisk och till viss del även i skaldjur.

Järn i grönsaker är däremot icke hem-järn och en sämre järnkälla. Järn finns naturligt i bland annat frukt, nötter, linser, paprika, ärter, bönor, tofu och spenat. Järnhalten är dock vanligtvis låg och det är svårt för kroppen att tillgodogöra sig järn från vegetabiliska produkter. För vegetarianer är det därför viktigt att vid varje måltid äta någon produkt som stimulerar upptaget av järn.

Svaga syror (äpplen, askorbinsyra = C-vitamin etc) ökar järnupptaget, men även zink, koppar och folsyra. Bra källor till C-vitamin är citrusfrukter, nypon, paprika, jordgubbar, spenat och surkål. Att maten tillagas i grytor eller stekpannor av gjutjärn är en fördel, eftersom de ger järn som kroppen tar upp.

Det finns även ämnen som hämmar upptaget av järn. Till dessa hör exempelvis sojaprotein, en ingrediens i många vegetariska köttalternativ. Även fiberrikt bröd, de flesta kålsorter, kaffe, te, kalcium, ägg och kakao hämmar järnupptaget.

Lyssnar på lillebrors "skönsång" från badrummet medans man själv väntar på sin tur att få göra sig iordning. Skona mig någon, haha...

Tror jag börjar gråta. Jag skulle ju inte gå ner mer i vikt. Jag skulle bli FRISK, inte sjukare. Fanfanfan.

Då var det dags igen för en ny blogg, glömde bort lösenordet till den förra jag fixade klumpigt nog, haha.