Om det hjälper att skära sig mot ångest så varför inte.

Jag vill bara dö nu. Jag vill inte leva. Jag har inget att leva för. Jag är inte värd att leva.

Skakar i hela kroppen. Åt lasange idag. Klarade det inte. Känner mig så misslyckad. Händerna skakar. Hjärtat dunkar snabbt. Väger snart lika mycket som för tre fyra år sedan när jag vägde som minst. FAN!

Äntligen så är vägningen över. Vägde dock 0,5 kilo mer än förra gången, måste ha druckit för mycket vatten. Fuck. Det betyder att jag måste väga det nästa gång också. Blä. Det är så hemskt att stå och klunka i sig så mycket vatten på en gång, man mår illa och det börjar snurra. Endån gör jag det. Och varje gång så frågar jag mig själv varför. Det enklaste vore ju bara att gå upp i vikt och sedan gå ner igen. Det går inte. Jag får sån hemsk ångest om vågen visar på ett visst antal kilo. Då får jag tankar som "Nu jävlar ska jag gå ner det här igen snabbt som fan" eller "Jaha, det blir väl att spy upp maten igen då" Det är inget friskt tänkande. Jag är rädd för mig själv, för vad fan är det jag håller på med egentligen? När jag är ensam själv hemma, vilket i och för sig är rätt sällan, så går jag direkt och kollar vad vi har i kylen, äter och spyr. Varför vet jag inte, men det blir som att jag måste göra det. Jag klarar inte av att behålla maten vid dessa tillfällen trots att jag "hetsäter" normalportioner, alltså inte övermycket.

Jag tycker inte alls om att känna mig mätt men tycker det är skönt att vara hungrig. När jag inte äter i skolan tillexempel och hungerskänslorna kommer mår jag faktiskt bra. Låter konstigt, men så är det. När jag är mätt känner jag mig som världens mest misslyckade människa och huvudet fylls av massor med tankar som inte är allt för trevliga. Störst plats tar ångesten. Hur blev det såhär?

Två kilo minus visade vågen på imorse när jag smög upp för att väga mig.

Detta resulterade i att klunka två liter vatten, vilket jag gjorde klockan nio. Nu har jag ätit frukost och allt, klockan är snart halv elva och det har inte varit någon invägning än. Är så kissenödig så att det gör ont men kan inte gå på toaletten. Nu väger jag exakt vad jag vägt innan och pekar vågen på minus är det kört. Håller tummarna på att invägningen blir av snart eller att den inte blir av alls. Men det blir att hålla ut ett tag till.

Ställer klockan och smyger till toaletten tidigt på morgonen. Försiktigt går jag sedan tillbaka till rummet, klunkar vatten så att det inte ska synas att jag gått ner i vikt, äter frukost. Vägning, bakar till fika då gästerna kommer senare på eftermiddagen. Mamma och pappa ger sig iväg och handlar. Passar på att äta mig mätt på smet och sedan spy. Käkar av pastasalladen i kylen och spyr igen. Dricker vatten och spyr. Igen. Vill att magen ska vara helt tom när jag är klar.

Äter lunch med familjen, behåller inte maten. Fikar med gäster, diskar och pluggar. Äter middag, ser på film, sminkar av mig, äter godis, får ångest och spyr. Tungan är svullen och sticks.

Gårdagen i ord. Jag är jättetrött.

Rubriken säger allt.