--
Nyss ätit nattmacka och druckigt nyponsoppa. Känner hur ångesten börjar komma sakta. Så länge vågen visar lite på plus inför invägningen är det bra (dricker även massa vatten innan). Sedan efter den kan jag slappna av och spy innan resan till huvudstaden, lär äta massa mat där. Det är något fel på mig, jag vet, men ångesten just nu är hemsk :( Jag orkar inte kämpa mer…
__..
Jag ska klara det. Har en sådan kämparglöd just nu. Jag vill inte se ut som ett sträck. Jag är nästan det jag är nästan lika lång som Miranda Kerr och hon väger 10 kilo mer än mig… och är fortfarande jävligt smal, och så jäkla snygg och vältränad! Vill också se ut så. Min byst har blivit mindre sedan ätstörningen och på senare tid har jag verkligen fått komplex för den. Har värsta planen på hur jag ska ändra mitt liv. Jag är så trött på ätstörningen nu. Jag vill ha en förändring.
I lördags hade jag gått ner i vikt igen och grälade nästan hela dagen med mina föräldrar. Jag har försökt och försökt nu i snart fyra månader att bli frisk på egen hand, men istället har jag gått ner ca. 3 kilo till. Jag gillar inte ens min kropp som den ser ut just nu. Eller jo, egentligen gör jag det, det är i stortsett bara brösten som jag vill ska vara större. Men endån. Jag fryser ständigt, på det enskilda skolfotot ser det ut som jag har målat med lila läppenna runt läpparna och mina nyckelben syns tydligt (dock tycker jag att just det är fint). Skulle jag råka äta mig övermätt någon gång, visst, då är det okej att spy, eller om jag äter för mycket under en dag. Just nu ligger målet på att behålla frukosten samt middagen varje dag. Lunchen i skolan går redan åt pipan, men det har den redan gjort nu i fem år så det gör ingen skillnad. Går jag upp till en viss vikt så har mamma dessutom lovat mig att jag ska få börja gymma! Förstår ni vilken lycka det är? Att få träna igen och bygga upp muskler och skelett igen? Åh, ni ska veta hur fint det låter i mina öron. Jag ska bli så jävla vältränad och snygg. Det är just den tanken som driver mig just nu. Och att få tillbaka mensen. Det är också jätteviktigt för mig.
Men jag har fortfarande väldig problem med ångesten. Den kommer inte bara när jag är supermätt eller har ätit något onyttigt, utan det kan räcka med en gurkbit så känner jag hur hela processen börjar kicka igång. Och det är jättejobbigt.
Så där har ni en rapport på nuläget. Kanske till och med inspirerade någon som är i samma helvete som jag befinner mig i just nu? Hoppas det. Och till alla er som läser detta: ni är så fina och underbara precis som ni är. Sluta hitta fel på er själva och lägg fokus på det positiva istället. Hur mycket det än tar emot, ge aldrig upp. <3
--
Åt middag ute med mamma och pappa idag och har behållit allt. Stolt över mig själv. Åt även lite godis och trotsade ångesten= ännu mer stolt. Åt ytterligare än nattmacka. Dock är jag tveksam om jag ska behålla den eller inte. Det blir liksom för mycket. Fick ytterligare ångest av den, usch hatar verkligen det :(.
--
Skulle upp och sätta in smöret och osten i kylen och lägga brödet i skafferiet. Så hör jag hur det är någon som är uppe och går. Snabbt som fan vänder jag om, ber till gud att personen inte har sett mig, lägger allt under täcket. Personen som är uppe släcker snabbt lampan för han/hon tror att jag inte hört att denne var vaken. Jag låtsas som jag inte heller vet att personen är uppe och "går och kissar", stänger badrumsdörren och går in på mitt rum. När jag gjort detta hör jag hur personen tänder lampan, går på toan och sedan går och lägger sig igen. Fan. Jag som precis "hetsätit" och ville spy. Men nehe, nej nej, nu måste jag vänta tills klockan är typ tre med att ställa tillbaka sakerna i kylen. Tur att det är kallt ute iaf, så man kan ställa smörer och osten på fönsterbläcket. Annars hade det inte varit så kul. Spy får jag göra i en påse och så får jag väl ut och gå imon så jag får en chans att slänga den. Jävla äckelpåse. Fan, varför skulle jag hetsäta just idag. Jävla idiotjävel. Rummet mitt är just nu på vädring så att spylukten ska försvinna, samt passade jag även på att spruta lite parfym så att det inte ska lukta så hemskt. I fall att liksom. Vattenflaskorna han jag bara på grund av att jag var så klumpig nu inte fylla på. Och jag dricker ju som sagt innan varje invägning, vilken jag är rätt säker på kommer att ske imorgon. Blir att göra tidigt på morgonen alltså. Runt femtiden kanske skulle vara något? Måste även ställa klockan så att jag kan gå upp och väga mig när ingen annan är vaken. Samt ställa in smöret och osten och lägga tillbaka brödet. Jävla helvete. Fanfanfanfan.
Jag hatar denna sjukdommen. Ätstörningar överhuvudtaget. För de kan få en att göra de mest sjuka grejerna någonsin. Ja, ni behövde ju bara läsa det översta.
--
Har ätit en kebab + godis + pyttelite glass. Som en normal person. Dock har jag jätteångest. Spy ska jag försöka göra senare om det går, men jag ska behålla lite mat i alla fall. Det kan inte fortsätta såhär längre.
--
Kollade min inbox nyss. Jag har mejlat till olika ätstörningsajter, kliniker etc. och såg att jag nyss fått ett svar från en organisation i staden där jag bor. Jag kan inte hjälpa det, men jag blev så rörd. Svaret jag fick var inte ett jävla autosvar som man får tillbaka ibland. "Vi tänker på dig och vi bryr oss om dig" var en av de meningarna som fastnade på minnet. Sitter nästan och gråter. Bara att få ett svar betyder så mycket. Att veta att det finns personer som jag kan vända mig till.
Tack.<3
--
--
Är på väg mot det mörka igen. Har inte behållt något jag ätit idag. Så jävla kass. Skäms över mig själv. Jag är så misslyckad. Jag skulle ju försöka. Sedan sket det sig. Fan. Vågen idag pekade på två kilo minus. Ana jublar inom mig medan jag har starkare skuldkänslor än någonsin.
--
Åt nyss choklad och nu kan jag inte spy för att pappa är hemma. Sån jävla ångest. Önskar att han kunde gå upp till övervåningen eller något så jag kan göra det… Fuck jävla piss ångest.
