Äntligen så är vägningen över. Vägde dock 0,5 kilo mer än förra gången, måste ha druckit för mycket vatten. Fuck. Det betyder att jag måste väga det nästa gång också. Blä. Det är så hemskt att stå och klunka i sig så mycket vatten på en gång, man mår illa och det börjar snurra. Endån gör jag det. Och varje gång så frågar jag mig själv varför. Det enklaste vore ju bara att gå upp i vikt och sedan gå ner igen. Det går inte. Jag får sån hemsk ångest om vågen visar på ett visst antal kilo. Då får jag tankar som "Nu jävlar ska jag gå ner det här igen snabbt som fan" eller "Jaha, det blir väl att spy upp maten igen då" Det är inget friskt tänkande. Jag är rädd för mig själv, för vad fan är det jag håller på med egentligen? När jag är ensam själv hemma, vilket i och för sig är rätt sällan, så går jag direkt och kollar vad vi har i kylen, äter och spyr. Varför vet jag inte, men det blir som att jag måste göra det. Jag klarar inte av att behålla maten vid dessa tillfällen trots att jag "hetsäter" normalportioner, alltså inte övermycket.

Jag tycker inte alls om att känna mig mätt men tycker det är skönt att vara hungrig. När jag inte äter i skolan tillexempel och hungerskänslorna kommer mår jag faktiskt bra. Låter konstigt, men så är det. När jag är mätt känner jag mig som världens mest misslyckade människa och huvudet fylls av massor med tankar som inte är allt för trevliga. Störst plats tar ångesten. Hur blev det såhär?