Har gråtit, gråtit och gråtit och gråter fortfarande. Grät för mamma fast än jag inte skulle, men kunde inte hålla tillbaka. Anledningen? Två mackor till middag. Och ett glas appelsinjuice. Så jävla patetisk är jag. Det är inte ens mycket. Så varför slutar inte tårarna rinna?